Igår blev jag påmind om hur plötsligt allt kan förändras. Vi lever våra liv med våra rutiner, till synes helt friska. Men vi glömmer att livet kan tas ifrån oss när som helst genom en olycka eller att något kroppen helt plötsligt lägger av. Dör vi inte så kan kroppen har tagit så stor skada att man iaf inte blir samma person som man var innan. Min sambos syster, en 12-årig flicka som var helt frisk ligger nu på sjukhuset efter en kollaps pga en hjärnblödning. Vi vet inte om hon kommer att klara sig, och om hon gör det, kommer hon att bli sig själv igen? Tänker på dig hela tiden och hoppas att du blir bra igen.

Det där kunde lika gärna varit min syster. Jag inser att jag säger alltför sällan hur mycket jag älskar mina systrar. Det måste jag bli bättre på.